4.5.2012–31.3.2013

Ur och klockor är instrument som mäter tid. Formspråket vittnar ofta om deras egen tidsepok. Modets växlingar och olika stilriktningar har genom tiderna satt sin prägel på såväl form som ornamentering. Förutom stilidealen har formspråket också avspeglat sin tids värderingar och tankevärld.

Genom tiderna har man också fäst stor vikt vid urens utseende, eftersom de stilmässigt skulle passa in i inredningen eller med sin bärares klädedräkt. I egenskap av värdefulla lyxartiklar var klockorna länge symboler för makt och välstånd. Deras utformning vittnade om ägarens samhällsställning. I och med industrialiseringen och masstillverkning förlorade klockorna med tiden en del av sitt symbolvärde. Lägre priser gjorde klockorna tillgängliga för en allt större allmänhet. Eftersom effektivitet och strama tidtabeller alltmer styr och reglerar vårt levnadssätt har också formspråket anpassats till de nya idealen.

Stilriktningarna som påverkade urens formhistoria tog avstamp i sin tids modecentrum, därifrån de med tiden spreds vidare. På olika håll i Europa kom stilriktningarna sedan att få lokala särdrag. Även om de landade hos oss med en viss fördröjning, följde man i Finland med modetrenderna i tongivande europeiska centra. När informationsgången blev snabbare blev det även i Finland lättare att hålla sig à jour med nymodigheterna.

Bakom tillverkningen av klockor i tidens anda låg ett samarbete mellan olika hantverkare. Urmakarna stod för tillverkningen av själva urverket. Tillverkningen av klockfodral och boetter var alltid resultatet av ett samspel mellan exempelvis specialiserade guld- och silversmeder, men också snickare eller gjutare. Det var främst städernas mästarhantverkare som troget följde modeströmningarna. I periferin förekom däremot blandade stildrag och en förenklad utsmyckning. När man övergick till industriell produktion specialiserade formgivarna sig på att utforma föremål som lämpade sig för masstillverkning och hantverket förlorade i betydelse.

Trots förändringarna är klockor fortfarande bärare av ett symbolinnehåll. Fortfarande berättar formgivningen någonting om ägarens tankevärld och identitet.